Jul igen och gott slut

Hej då hästen!

Till minne av min
älskade, tokiga,
lilla kompis.

Gulle

Knatte fyller 9 år!

 



Jag har två cavalierer!?

Tittar på dom och tänker;
–Jag har två cavalierer!?
Planerade en röd cocker spaniel-tik, men nu är dom här!
Vad bra.
Planerade en röd först, men det blev en svart.
Planerade inget mer, men det blev röd också.

Är färskfoder grejen?

Vi VoM:ar.
Jag har letat runt i foderdjungeln länge nu. Det foder som har passat allra bäst är Doggy, men efter ett år kom det slem i avföringen och jag bytte till Magnussons. Inget vidare foder, tvingas jag säga, trots alla rekommendationer jag har fått. Det viktigaste i vårt hundkök är att mina båda gossar äter samma märke. Det behöver inte vara samma variant, bara det luktar samma. Om den röde Lego upptäcker att svarte Knattens mat är annorlunda, vill han ha det som ligger i sin äldre polares skål. När han fått smak för Knattens mat kan jag inte få honom tillbaka till sin egen skål, utan att sitta mellan dem på golvet. Knatten är snart nio år och har ätit senior. Lego är tre och äter mer proteinrikt. Senaste fodret har varit en specialare för kastrerade och överviktiga hundar från veterinärens utbud. Av föreslagna fodergivan gick de upp i vikt. Av den bantade dosen gick de hungriga jämt. Var hittar jag den perfekta balansen?

Jag har en svärdotter med en boxer. När hon hälsar på har hon byttor och kylda korvar med sig. Den unge boxern äter färskfoder och ingen av mina vill tugga sina torra kulor när hans matskål ser så ljuvligt spännande ut. I torsdags förra veckan besökte jag en återförsäljare som gav mig några smakprov. Slurp! sa det i cavalier-struparna. Mer! sa den svarta cavalier-blicken. Så, mer fick det bli.

Nu har de ätit färskfoder i fyra dagar. Avföringen är fast. Stenhård på den lille. Därför har jag rivit i lite kolhydrater från en morot och även tillsatt lite vatten. De verkar mätta. De verkar nöjda. Nu återstår bara att hitta något att tugga på som är fettfritt. Färsen ger ju inget motstånd. Jag har hittat en webshop som säljer fettfri lunga från nötdjur som jag tänker beställa.

Man blir uppslukad av allt detta foderforskande.
Man glömmer nästan bort sina barns välbefinnande.
Jag skojar...

Kemisk kastrering av cavalier

I slutet av augusti lät jag kastrera min röde 3årige cavalier. Åtgärden var kemisk - ett chip placerades under huden med hjälp av en spruta. Nålen var stor och det gjorde ont när den trycktes in i huden vid skulderbladen. Vi gjorde det på Djursjukhuset och ingreppet kostade 1400:-.

     Efter ca en månad skulle vi märka av en förändring. Han skulle bli lugnare. Hans personlighet skulle inte påverkas förutom hans överdrivna intresse för tikar och alla dessa härliga kissfläckar! Efter några veckor blev han väldigt lugn. Efter att ha varit den som har tagit täten på alla promenader, var han plötsligt den som slöt sig till sin äldre och coolare kompis som alltid travar bakom matte. Han åt och bajsade som en frisk hund ska, men hans sinnestämmning blev lägre. 

Hade han varit en människa hade jag kallat honom deprimerad.

Jag märkte också att han hade ont någonstans bak på kroppen. 

Min cavalier Lego är en glad, positiv och nyfiken individ. Han är spänstig och smidig, men jobbar helst med nosen. Han är ängslig mot stora hundar och leker sällan med andra än sin familj. Han blev könsmogen vid tre års ålder och hans intresse för tikar blev snart så påfrestande att han inte kunde vistas bland dem och deras kiss. Lego blev helt okontaktbar i tikars närhet. Släppte jag honom fixerade han sig vid och gav sig på en av dem - oftast den ranglåga - och gav sig aldrig! Cavalierpromenader blev outhärdliga. Det värsta av allt var när tikägarna tröttnade på honom och schasade iväg honom med händer eller koppel...

Efter samtal med kennelmamman, vänner med hanhundar och veterinär tog jag beslutet att kastrera honom kemiskt.

Min mellan-son blev helt galen när jag berättade detta. Är man 17 år och sin manlighets blomning är kastrering jämlikt med avrättning. Reaktionerna hos resten av familjen var liknande men mildare. (Hela högen är av det manliga släktet.) När nu Lego blivit så sjuk anklagade de mig med talande tystnad. Själv visade jag ingen oro utåt. Min magkänsla sa mig att allt skulle bli bra. Men jag kände ändå skulden bita mig i hjärtat; Min hund kanske var borta? Vad hade jag gjort!!!

När t o m en arbetskollega visade sin oro för honom ringde jag Djursjukhuset och bokade en tid. Dagen efter vände det. Efter att ha legat platt i sängen började han plötsligt att busa. Efter att ha legat platt på "fel ställen" i köket följde han plötsligt med mig till tvättstugan, som han brukar. Han är tillbaka! sa jag till familjen. Och visst var han det. 

Det bör tilläggas att hans vanliga foder tog slut och jag gav honom resterna från ett annat märke.

Kanske behövde han något som fanns i det andra fodret. Han blev snabbt piggare och nu är han riktigt piggelin, till och med. Smärtan där bak tror jag kom från testiklarna. När han var dålig fick jag inte röra honom där. Ingen jag har talat med har hört något liknande fall av kastrerad hund. Alla säger att deras hundar mådde bra hela vägen från veterinären tills effekten försvann. Om sex månader, i mars kanske, har chipet lösts upp och testosteronproduktionen tillbaka igen. Frågan är om vi tar en ny spruta?

     Igår träffade vi grann-tiken som nyss slutat löpa. Intresset var stort hos både honom och henne, men han ströp inte sig själv i halsbandet och vi kunde lugnt och harmoniskt gå därifrån. Det var en fin känsla som jag gärna behåller. Svaret blir ja. Vi gör om det igen.