Cavalierös längs med smalspåret...

Från Norrgårda station och norrut.
Vi fick se solen och så snöade det lite glest.
Gott Nytt År!

Lego Ruby!

Knatten Black and Tan!

Nu är det jul igen

Hoppas på snö!

Lego väljer säkert kort

Vi träffar lilla fröken Minna för första gången.
Hon är tuff.
Nästan lite jobbig, tycker Lego.
Bra att det finns annat att avreagera sig på...

En matta

Jag virkar en matta.
Med stor nål och trasor går det snabbt
och mattan bara växer och växer!

Efterlyst

Vi träffade en kvinna den där regniga eftermiddagen.

Vi hade hunnit en bit på smalspåret från det jag kallar Lammets Hage.

Det regnade kallt.  Det blåste. Vi var tvungna att vända vid tre stora träd 

som lagt sig över vägen. Några jägarsällskap hade vi sett på vägen, 

så vi antog att det var en jakthund man efterlyste. Men det var det inte. 

Kvinnan framför oss såg så trött och plågad ut.

"Han har varit borta sedan i fredags eftermiddag", sa hon med en tung suck.

Hon pratade om sin border collie Thim som plötsligt hade lämnat gården.

14 år sa hon att han var. Helt döv och nästan blind.

Jag fick hämta andan när jag hörde detta.

”Jag skulle kanske snart ta bort honom… men inte så här…” sa hon uppgivet.

Jag kunde inte låta bli att tänka, och sedan säga, att det var precis som 

om han visste. Precis som om han hade gått iväg för att somna själv.

Jag sa att jag kunde ta hjälp av en mejlslinga och be hundmänniskor leta.

”Han hade ett ljusblått täcke på sig när han försvann” sa kvinnan 

och tackade för hjälpen.

Hela vägen tillbaka tittade vi efter blå täcken. Vi lyssnade efter skall.

Jag tittade på min Knatte och tänkte; somna hos mig och inte ute 

i den kalla skogen. Ligg inte och frys i frost eller somna blöt och ensam.

Du kanske inte tänker så, men jag vill ha dig i min famn.

Jag vet inte vad som har hänt med den gamle hunden.

Jag googlar och googlar, men hittar ingenting.

”Han kan inte ha gått så långt” säger min man.

”han ligger säkert död i en lada någonstans.”

Till våren kanske hon hittar honom under snön, tänker jag. 

Kanske vid den där stenen där de ofta stannade för att fika. 

Eller någonstans i närheten av fåren…

Så tokigt att köra här, tänkte jag.
Men hon letade efter sin hund...

Luras

Detta är den svåraste tiden.
Mörkret.
Vädret.
Julen.
Men med bilder kan man luras lite.
Vi pysslar, promenerar, fixar julstämning,
rider och slappar i soffan.

Schäferbus

Knatten

Så här ska jag alltid minnas dig.
Högt uppe på en sten.

På nya gamla jobbet

Utsikt från mitt fönster. Om jag vrider mig lite åt höger.

Jobbarkompisar.

Stol på fiket i foajén.

Det är mycket nu...

Vi har...

...varit i stallet.

...badat.

...flyttat jobbet.

...vandrat den röda leden.

...haft det gott!

4 stenar och en stubbe

Knäppläppen

Knatten, hur ser du ut?

Glad höst!

Här sitter jag, i fånig mössa, med mina hundar.
Idag är det 11 år sedan jag blev pojk-mamma för tredje gången.
Då blev jag precis så här glad.

Tantvarning

Min samling av porslinscavalierer växer.
I helgen fick jag en blenheim av min svärdotter.
Tack snälla du : )

Sleeping Beauty

Upp på en stol.
Upp på min kappa.
Upp på min handväska.
Där ligger världens gulligaste Ginger Dog.
Och sover.

Vid Innaren

Vi fortsätter att utforska gamla smalspåret
och allt det vackra omkring...

Kusinen från Västkusten

Vi har inte träffats än.
Han bor långt bort och är ingen riktig kusin.
Men, ååå! vad vi vill träffa honom.
Han ser ju så mysig ut.

Meckigt...

Småbarnsföräldrar och hundägare har något gemensamt;
Föda. Föda som ska in och sedan ut ur det liv vi ansvarar för.
Jag minns när processen trilskades under amningen.
Frustration.
Jag minns hur första potatisen kom ut som den skulle när
gossarna började äta fast föda.
Eufori.

Eftersom en hund inte kan tala läser jag av bajset varje morgon.
Jag träffade två bäbisägare i morse och nämnde denna liknelse.
Dom tyckte säkert att jag var helt knäpp i huvudet när jag
viftade med två svarta påsar och påstod att jag var
lycklig över innehållet.

Just nu är jag överdrivet intresserad av bajs.
Jag har bytt foder. De äter olika eftersom de är olika.
Men - det kungliga fodret är överdrivet kostsamt
och det andra överdrivet svårtillgängligt, där uppe på kullen.
(...ni förstår mina metaforer...)
Jag har bytt ner mig ordentligt och resultatet är strålande.
Jag är helt enkelt skit-lycklig!

Jag behöll oskärpan i bilden för att visa hur glansig
päls senioren har. Tidigare har han varit lite sträv att ta på.
Nu är han lika silkeslen som Lego.
Högarna är mindre, hundarna äter med god aptit.
Vi får väl se framöver hur det går med vikten.

Pengarna vi sparar ska gå till en ny, extra fin säng.

Vad bakar du?

Jag bakar levergodis.
Och det vet ni.

På en grusväg i Kronoberg

Godissök i trollskog

Nya stövlar I-G-E-N-!-?



Det är inga "stövlar", Lego. Det är ett par Dr Martens.