Cavalierös längs med smalspåret...

Från Norrgårda station och norrut.
Vi fick se solen och så snöade det lite glest.
Gott Nytt År!

Lego Ruby!

Knatten Black and Tan!

Nu är det jul igen

Hoppas på snö!

Lego väljer säkert kort

Vi träffar lilla fröken Minna för första gången.
Hon är tuff.
Nästan lite jobbig, tycker Lego.
Bra att det finns annat att avreagera sig på...

En matta

Jag virkar en matta.
Med stor nål och trasor går det snabbt
och mattan bara växer och växer!

Efterlyst

Vi träffade en kvinna den där regniga eftermiddagen.

Vi hade hunnit en bit på smalspåret från det jag kallar Lammets Hage.

Det regnade kallt.  Det blåste. Vi var tvungna att vända vid tre stora träd 

som lagt sig över vägen. Några jägarsällskap hade vi sett på vägen, 

så vi antog att det var en jakthund man efterlyste. Men det var det inte. 

Kvinnan framför oss såg så trött och plågad ut.

"Han har varit borta sedan i fredags eftermiddag", sa hon med en tung suck.

Hon pratade om sin border collie Thim som plötsligt hade lämnat gården.

14 år sa hon att han var. Helt döv och nästan blind.

Jag fick hämta andan när jag hörde detta.

”Jag skulle kanske snart ta bort honom… men inte så här…” sa hon uppgivet.

Jag kunde inte låta bli att tänka, och sedan säga, att det var precis som 

om han visste. Precis som om han hade gått iväg för att somna själv.

Jag sa att jag kunde ta hjälp av en mejlslinga och be hundmänniskor leta.

”Han hade ett ljusblått täcke på sig när han försvann” sa kvinnan 

och tackade för hjälpen.

Hela vägen tillbaka tittade vi efter blå täcken. Vi lyssnade efter skall.

Jag tittade på min Knatte och tänkte; somna hos mig och inte ute 

i den kalla skogen. Ligg inte och frys i frost eller somna blöt och ensam.

Du kanske inte tänker så, men jag vill ha dig i min famn.

Jag vet inte vad som har hänt med den gamle hunden.

Jag googlar och googlar, men hittar ingenting.

”Han kan inte ha gått så långt” säger min man.

”han ligger säkert död i en lada någonstans.”

Till våren kanske hon hittar honom under snön, tänker jag. 

Kanske vid den där stenen där de ofta stannade för att fika. 

Eller någonstans i närheten av fåren…

Så tokigt att köra här, tänkte jag.
Men hon letade efter sin hund...

Luras

Detta är den svåraste tiden.
Mörkret.
Vädret.
Julen.
Men med bilder kan man luras lite.
Vi pysslar, promenerar, fixar julstämning,
rider och slappar i soffan.