Är färskfoder grejen?

Vi VoM:ar.
Jag har letat runt i foderdjungeln länge nu. Det foder som har passat allra bäst är Doggy, men efter ett år kom det slem i avföringen och jag bytte till Magnussons. Inget vidare foder, tvingas jag säga, trots alla rekommendationer jag har fått. Det viktigaste i vårt hundkök är att mina båda gossar äter samma märke. Det behöver inte vara samma variant, bara det luktar samma. Om den röde Lego upptäcker att svarte Knattens mat är annorlunda, vill han ha det som ligger i sin äldre polares skål. När han fått smak för Knattens mat kan jag inte få honom tillbaka till sin egen skål, utan att sitta mellan dem på golvet. Knatten är snart nio år och har ätit senior. Lego är tre och äter mer proteinrikt. Senaste fodret har varit en specialare för kastrerade och överviktiga hundar från veterinärens utbud. Av föreslagna fodergivan gick de upp i vikt. Av den bantade dosen gick de hungriga jämt. Var hittar jag den perfekta balansen?

Jag har en svärdotter med en boxer. När hon hälsar på har hon byttor och kylda korvar med sig. Den unge boxern äter färskfoder och ingen av mina vill tugga sina torra kulor när hans matskål ser så ljuvligt spännande ut. I torsdags förra veckan besökte jag en återförsäljare som gav mig några smakprov. Slurp! sa det i cavalier-struparna. Mer! sa den svarta cavalier-blicken. Så, mer fick det bli.

Nu har de ätit färskfoder i fyra dagar. Avföringen är fast. Stenhård på den lille. Därför har jag rivit i lite kolhydrater från en morot och även tillsatt lite vatten. De verkar mätta. De verkar nöjda. Nu återstår bara att hitta något att tugga på som är fettfritt. Färsen ger ju inget motstånd. Jag har hittat en webshop som säljer fettfri lunga från nötdjur som jag tänker beställa.

Man blir uppslukad av allt detta foderforskande.
Man glömmer nästan bort sina barns välbefinnande.
Jag skojar...