So long! Så länge...

Cavalier i Göteborg

Vi åkte tåg till Göteborg. 101 min försenade blev vi...

Vi myser.

Vi träffade en ewok från the Forest Moon of Endor.

Vi blev precis lika smutsiga.

Coola killar chillar

Får vi något gott?

Häpp!

Snart ska vi ut på långpromenad!

Den fina hästen och jag!

10 timmar senare efter ett besök på akuten. Häpp! så kan det gå...

Cavaliertassar fyller 3!

De här tassarna fyller 3 år idag!
Grattis till Lego som de sitter på.

Våren kom till oss på en fredag

Knatten springer lite. Han är piggare äntligen.
Han travar fint med schvung i stegen.
Han får absolut INTE hoppa och det är svårt för honom
att inse att det gamla "hoppa-upp-på-en-sten-tricket" är
tillfälligt förbjudet. Vi är på ett av våra älsklingsställen vid sjön.
Av någon anledning tar jag med mig en pet-flaska i fickan
på promenaden. Jag blir därför lugnad en smula när Lego med
det samma springer från bilen rakt ut på isen. Pet-flaskan blir räddningen.
Ingen panik*. När jag trycker på den kommer han farande.
När han får den förlorar jag honom igen. Han blir onåbar.
Han beger sig på vandring och letar otröttlig efter ett ställe där
han kan gömma sitt byte.
Knatten hittar en grästuva vid stengärdesgården. Det är hans plats
i solen. Där i gräset har vi suttit många gånger han och jag.
Där fick han äta matkulorna i gräset när han matvägrade.
Där satt vi i stormen och tittade på vågorna, när jag funderade
på en Lego till familjen. Det är där vi har frågat chans på varandra.

*När äldste sonen var yngre spelade han bandy.
En vinterdag hade hans klass utedag och åkte skridskor på sjön.
Jag följde med.
Han tog på sig skridskorna och gav sig ut på isen.
Längre och längre ut på sjön åkte han. Han var ju van vid
Bandybanan i Åby där det gick att åka hej vilt och hur som helst.
Den gången hade jag ingen pet-flaska i fickan.
Bara min röst som jag använde tills den försvann.
Han kom tillbaka hel och torr. Min älskade, älskade galning!