I hundrastgården

Vi gick till hundrastgården idag.
Min arbetskollega och hennes hund Acke var med.
Acke är runt året. En pigg och glad hund.
Vi tog en promenad först. Vi tränade på möte.
Frid och fröjd.
Sen kom vi till rastgården.
Knatten lunkar in, kollar, nosar. Han "leker" aldrig.
Lego förändras till en feg liten råtta.
Han skäller.
Svansen står högt eller ligger mellan benen.
-Är han rädd för större hundar? tänker jag.
Leka med andra cavalierer går jättebra. Mindre hundar, alltså.
Jag kopplar honom, eftersom han envisas med att
stå på ett bord och skälla/bjäbba.
Svansen viftar. Jag tror att han vill vara med i leken. Han följer den med blicken.
Vi promenerar lite i rastgården.
När de stora hundarna rusar förbi
(det är Acke, whippet/border collie och en golden-tik)
uppmanar och uppmuntrar jag honom att stanna. Det funkar bra.
Knatten är med.

Inget farligt händer.

Inget händer.
Vi går efter någon timme.

Hur ska jag hjälpa honom?

(Det är inte första gången han står på det där bordet
och kaxar sig som en lejonkung.
Senast var det mot en jack russel-blandning.)

-Hur gör jag? sitter jag här och undrar på en fredagkväll.

När han vaktar mina inneskor är han inte rädd för någon.