För två år sedan stod jag nere vid pulkabacken och tittade upp.
Det var barmark och gräs. Ingen snö.
Jag hade precis bestämt mig för att skaffa hund.
På Cavaliersällskapets hemsida hittade jag två omplaceringshundar i närheten.
Hur vore det att ha två hundar? undrade jag där jag stod.
Jag fantiserade att jag just hade släppt dem uppför backen.
Jag låtsades att de sprang omkring.
Och att de kom när jag ropade.
En av dessa hundar blev min.
En tid därefter hämtade jag en till, lite längre bort.
Idag släppte jag mina hundar i pulkabacken.
Jag stod och såg dom springa omkring i snön.
Och dom kom när jag ropade.
Tänk om jag hade vetat detta när jag var 11 år...
Då hade jag varit lika jävla skitlycklig som jag var idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar